Alla Dessa Dagar - Carl Bildt

Lukasjenko igen

VID MEDELHAVET: President Lukasjenko har nu valt att ytterligare trappa upp den diplomatiska konflikten med Sverige i och med att han kastar ut alla kvarvarande svenska diplomater ur landet.
Det handlar självfallet om ett dramatiskt steg mot ett EU-land, och kan inte undgå att påverka vår samlade politik gentemot regimen.
Syftet är sannolikt att göra det så svårt som möjligt för de olika samarbetsprogram vi har när det gäller inte minst medborgerliga fri- och rättigheter i vid bemärkelse.
I samband med att man redovisade sin skäl för att visa ut ambassadör Eriksson var det ju i grunden enbart dessa de handlade om, även om det inte alls kan uteslutas att också andra händelser har påverkat stämningsläget i Minsk.
Vi ser nu över de konsekvenser detta får, men vi kommer självfallet att göra vårt yttersta för att dessa olika program skall kunna fullföljas och förstärkas.
Till den samlade bilden hör också att Lukasjenko stänger sin egen ambassad i Stockholm.
Men det är ett självständigt beslut av honom som vi inte har någon anledning att ha några synpunkter på.

Grovt brott mot normer

VID MEDELHAVET: Lukasjenko-regimen har så beslutat att utvisa Sveriges ambassadör i Vitryssland Stefan Eriksson.
Det är självfallet ett grovt brott mot normerna för relationerna mellan stater.
Att våra relationer med regimen i Minsk är ansträngda är ingen större nyhet.
Och situationen har ju blivit mer spänd efter det gravt förfuskade presidentvalet i december 2010 och de politiska fångar som vi sedan dess sett i landet.
I inget annat land i Europe är friheten så förtryckt, och regimen så auktoritär, som i Vitryssland.
I nära samarbete med övriga EU-länder, liksom med politiska partier och frivilligorganisationer i Sverige, har vi ju ett relativt omfattande program för stöd inte minst till organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter i Vitryssland.
Att detta inte är populärt hos regimen i Minsk är knappast ägnat att förvåna.
I samband med mötet i Bryssel den 23 juli mellan EU och det Östliga Partnerskapets utrikesministrar ville Vitrysslands utrikesminister att jag skulle lova att ambassadör Eriksson skulle förflyttas från Vitryssland inom den allra närmaste tiden.
Endast då kunde man tolerera att han kunde återvända till Minsk efter sin semester i Sverige.
Han förklarade att hans president var allt mer irriterad, och refererade både till att ambassadör Eriksson hade varit på möten som oppositionen ordnat, att vi på ambassaden hade gett stöd till frivilligorganisation och att en bil med böcker hade stoppats på gränsen mellan Litauen och Vitryssland. Något annat konkret hade han inte att anföra.
Jag avvisade självfallet varje överenskommelse av detta slag.
Vad gäller de konkreta anklagelserna sade att jag utgår från att också den vitryska ambassaden i Stockholm har kontakter på bredden av vårt samhälle.
Och vad gäller böckerna var det en helt legitim införsel inom ramen för ett offentligt och godkänt biståndsprogram till universitet i Minsk.
Det man nu försöker att anklaga ambassadör Eriksson för är i grunden ingenting annat än att han varit en lojal och effektiv företrädare för den politik som är såväl Sveriges som EU:s.
Vi har självfallet informerat övriga EU-länder om det inträffade, och när jag talade med Catherine Ashton i frågan tidigare i dag var vi överens om att EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetsfrågor bör sammankallas för att diskutera situationen och de konsekvenser den får.
Nyckfullheten hos diktatorn Lukasjenko har ju tidigare lett till akuta kriser i relationerna till EU, och det var med viss tvekan som hans utrikesminister trots allt fick delta i mötet i Bryssel i juli. Mot bakgrund av vad som nu skett kommer det att dröja innan det upprepas.
Förutom att utnyttja det mötet till försök till mörk köpslagan med Sverige utnyttjade han det till att försöka få tillstånd för president Lukasjenko att komma till olympiaden i London. Självfallet lyckades inte detta heller.
Det inträffade kommer självfallet att få konsekvenser i olika avseenden.
I dag har vi informerat den vitryska ambassaden om att tillstånd för två av deras utsända medarbetare kommer att dras in. Det ter sig heller inte helt naturligt att hälsa deras nya ambassadör välkommen.
Sverige kommer nu att stå utan ambassadör i Minsk, men Stefan Eriksson kommer självfallet att fortsätta som ambassadör, men nu med ett tydligt fokus på just demokrati- och frihetsfrågorna i Vitryssland.
Och vi skall nu se över våra möjligheter att ytterligare förstärka detta stöd, även om den tilltagande repressionen i Vitryssland, som ju denna utvisning är ytterligare ett exempel på, i vissa avseenden gjort det svårare.

Kilde: http://carlbildt.wordpress.com/